Hej igen, trehundra år senare..

Jag har inte tappat hoppet om att återfå blogglusten, men den har inte varit speciellt bra på sista tiden. Här flyger tiden fram,
Lovi har hunnit bli 5 månader!! Vi kör på i full fart hela dagarna. Jag och Lovi, Meja tillsammans med oss den mesta tiden förutom timmarna på förskolan. L har mycket på jobbet men skyndar sig hem så fort han kan och hänger med oss =)  Jag säljer kläder och donar och ja.. Det är full rulle =) Men fasiken vad underbart det är! Vi har hunnit ha både koliktid och världens underbaraste tid! Lovi är världens gladaste bebis (märkte vi när koliken var över) ;) Superglad och en riktig spexare, precis som sin syster. Så himla härlig är hon! 
Två tänder har hon även hunnit få och en tredje som nog tittar ut när som helst ser det ut som. Hon är väldigt aktiv och vill vara med precis överallt och har ingen lust alls att sova om dagarna. Så ja.. hon är mest vaken. Däremot sover hon hela nätterna och det tackar vi för!
Lovis favorit i världen är Meja. Hon skrattar aldrig som hon skrattar när Meja busar med henne. Det är inte klokt! Och Meja är världens bästa storasyster och är så himla mån om Lovi. Leker med henne och vill hjälpa till. Ber man henne vara hos Lovi när hon är ledsen och jag snabbt behöver fixa mat till henne så är Meja där direkt och pratar med henne så att hon lugnar sig. Underbara barn vi har alltså! Lyckligt lottade är vad vi är!
Dop har vi också hunnit haft, i helgen. Blev en otroligt fin dag och Lovi sken som en sol hela dagen! 
Oj, vad sockersött det lät nu men det kan inte hjälpas. Det har varit riktigt tuffa perioder också men dom har jag redan glömt ;)
 
Ja.. det var Lovi det. Nu kommer Meja =)
 
 
Mejamojapapegoja!
 
Hjälp vad hon växer alltså! Och pratar! Och leker.. och CYKLAR! Haha. Hon fick en springcykel/balanscykel av oss när hon fyllde två i januari och den har hon kört på sedan snön försvann. Cyklar och cyklar! Riktigt grym på det är hon också och så totalt orädd och skulle gärna ösa på i nedförsbackarna om vi inte skulle fånga in henne =) Pratar och pratar hela tiden vilket hon i och för sig har gjort ett bra tag men nu är det liksom riktig konversation. Hon kan komma och fråga de mest roliga frågorna och vill berätta om allt hon gör. Vem hon har lekt med på förskolan, vad dom sagt tillvarandra, vilken av förskolelärarna som gått hem först (?!) haha, att hon sett en ekorre, att hon såg ica när vi gick förbi, att mormor och morfar brukar cykla, Att A (grannenbarnet som hon blivit kompis med) var utklädd till Pippi när hon såg honom sist, vilka som var på Lovis dop (här snackar vi uppräkning av en hel drös med folk, haha! Ja ni fattar, hon pratar om allt.. och hela tiden! Och vilken fantasti hon har! Helt otroligt, hon kan leka rollekar med sina legogubbar hur länge som helst. Den ena ska gå dit, den andra ville stanna hemma, den andra ska gå och handla, den tredje är brandman och ska "läcka baaand" och sen ska dom alla äta mat tillsammans och gå och lägga sig och sova.. ja.. allt möjligt. 
Världens mysigaste, roligaste och härligaste 2:åring! Och trotsig.. Vad hon kan testa tålamodet alltså. Hon vet precis vilka knappar hon ska trycka på och öser på i 110! Men det är ju bara som det ska vara och tempramentet hon har har hon ärvt av ingen mindre än mig så jag ska inte säga någonting mer om det ;)
Och som hon tog till sig Lovi från första stund, blir helt varm i hjärtat bara jag tänker på det. Har ännu inte visat någon svartsjuka överhuvudtaget och det trodde jag verkligen skulle komma. Ja, nu ska man kanske inte ropa hej ännu men det har gått så bra hittills. Det här syskonbandet är så fantastiskt att se, även nu när dom är så små. Det finns verkligen där och det är så starkt. Låter säkert jättetöntig nu men det är så himla fint! Är så tacksam över att jag har mina syskon, bara att veta att de alltid finns där! Och jag önskar såklart mina barn samma tacksamhet för varandra och det tror jag faktiskt att de redan känner. Även om de inte vet vad just "tacksamhet" är än ;)
Åh.. moment!
 
 
 
 
 
Och ja.. jag då?
Jag försöker ta hand om mina barn på det bästa sättet som jag kan, försöker även hinna prata med min man ;) Åker runt och visar kläder hemma hos massa trevliga tjejer och handlar en hel del kläder också ;) Var jag inte det innan så är jag helt Me&I frälst nu! Så himla roligt är det! Försöker hålla mina två träningsdagar i veckan då jag räddar min rygg från att krökas av allt bärande ;) Har sökt förskollärarprogrammet till hösten och hoppas nu bara att jag ska komma in. L blir då föräldraledig i höst och det skulle bara vara så skönt om allting klaffar. Vi trivs jättebra i lägenheten men börjar sakta med säkert förstå att vi nog kommer växa ur den inom en framtid så vi smider planer här om kvällarna och drömmer oss bort, men det är som sagt om några år. Har inte så bråttom för en gångs skull. 
 
Slutsats.. vi har det väldigt bra just nu känner jag =)
 
Kram på er alla (två kanske, som inte förlorat hoppet på att jag någonsin skulle skriva något igen ;)
 
 
 
 
 
 

Uppdate

 
 
Hej hopp!
 
Här på bloggen händer det inte så mycket men det är så otroligt mycket i görningen hela tiden! Som nybliven tvåbarnsmamma så är det ju rätt fullt upp med "bara" vardagen =) Men sen är det mycket på L´s jobb och jag själv håller på att ladda och lära mig en massa inför den kommande Me&I-säsongen. Första som säljare, ska bli så himla roligt! Så det är utbildning och kick off som jag var på förra helgen. En massa intryck, information och underbara kläder. Ska bli så roligt när kollektionen släpps nu den 30:e januari så att alla får se vilka underbara kläder som bjuds även denna gång =) Bästa ever tycker jag!!
 
Lovi växer så det knakar och följer sin mastodontkurva perfekt =) Hon ligger i överkant i både längd och vikt så det är en stor tjej vi har =) Hon är så himla mysig och underbar och det är så roligt att se henne utvecklas. Nu ler hon och jollrar och man smälter ju varje gång =) 
Meja är helt fantastisk hon med! Hon är så himla go och snäll mot Lovi och hon utvecklas så mycket med sitt språk. Pratar långa meningar och många gånger så får hon in allting helt perfekt. Så roligt att höra hur hon vill sätta ord på precis allting =) Hon övar och övar och munnen går i ett =)
 
Ja.. så ni förstår, det blit lite dålig uppdatering här men jag ska försöka skiva lite titt som tätt ändå.
 
Kram på er alla!
 
 

Tvätt, tvätt och tvätt!

 
 
Jag gillar att tvätta, har alltid gjort det av någon anledning.. Gillar att ha allt att välja på =) 
Men med dessa färgglada högar blir allt snäppet bättre!
 
 
Lite Småfolk, Maxomorra och Newbie. Tights, plyschbyxor och strumpor från Lindex.
 
 
Och tur är väl det för det går maskin efter maskin här hemma nuförtiden ;)
 
 

På promenad och pratmakar-Meja

 
 
Godingar i vagnen tidigare idag ♥
 
Det är så himla skönt att bara vara hemma och göra ingenting mer än att mysa omkring hela dagarna! Vi pysslar och donar, sitter med en sovande Lovi i knät och leker med Meja som har blivit värsta Lego-proffset! Helt sjukt vad hon bygger och vilka konstruktioner! Sen har hon blivit helt besatt av Emil i Lönneberga och vill sitta i snickerboa så fort hon märker att vi inte gillar något som hon gör. Haha..! Så fort vi säger "Meeeeeja" med den där bestämda rösten så säger hon "Snickerbooooa?" Så himla rolig! Idag var det badrummet som fick agera snickerboa och där ville hon hänga en liten stund här och där. Ibland ville hon ha sällskap, ibalnd ville hon bara stänga dörren för att sedan komma ut igen. Vid ett tillfälle tyckte hon att jag skulle sitta där och hon skulle gå ut. Och innan hon stängde dörren så sa hon "Hej hej mamma! Annan dag!" vilket betyder att vi ses en annan dag. Haha! Vi får x antal skrattanfall pga. henne varje dag här hemma. Hon bjöd även på fika idag och berättade att ur knanen i hennes nya spis så kom det både vatten och mjölk. Och jag vet inte hur många glas mjölk jag och L fick avnjuta idag. Spelade ingen roll hur många gånger vi sa att vi var mätta i magen, vi skulle ha mer och mer och mer =)
Ja.. underbara unge alltså! Och hon är så himla fin mot Lovi så det är inte klokt. Hon vill kramas, komma med nappen hela tiden och med nallen som Meja "köpt" åt henne. Sötnos!
Ja.. man blir inte klok på det här. Känslorna bara svallar ;)
 
 
Imorgon är det ju nyår i alla fall (nähäää?!) =) och då får vi besök av våra vänner som verkligen går i väntans tider och med två dessutom =) , kan ske när som helst så vi får väl se om det blir av imorgon. Vi hoppas på det för Meja vill så gärna leka med sin kompis Ellen. I vilket fall som helst blir det en mysig nyårsafton med god mat som L planerat och mys med barnen.
 
Önskar er ett Gott nytt år om vi inte hörs imorgon!
 
Många kramar!
 
 
 
 

När Lovi kom till världen!

 
Lång läsning för er som känner för det =) Ingen skrämselhistoria men är man förlossningsrädd så tycker jag inte att man ska läsa någon förlossningsberättelse alls. Men som sagt, ni som vill läsa.. enjoy =)
 
 
Jag såg att jag skrivit mitt sista inlägg här i bloggen på tisdagen (den 18:e).. Att jag önskade komma med goda nyheter men att det inte fanns några än.. Inte visste jag att det skulle starta bara ett par timmar senare =)
 
Bf+1 (40+0)
Vi hade varit en sväng hos mina föräldrar den dagen för att fördriva tiden i väntan och fika och ha det bra. Jag låg mest i soffan och längtade efter att det skulle komma igång. Hade ju haft hur mycket sammandragningar och väldiga förvärkar i flera veckor så jag hade nästan stutat leta tecken. Slemproppen hade lossnat i omgångar i 2-3 veckor så det var ju tydligen ingen startsignal denna gång som det var med Meja. 
Men samma dag hade det kommit en liten bit av slemproppen men ingenting jag hade nämnt för L. Trodde nämligen att han aldrig skulle tro mig när det väl var dags eftersom jag trott det skulle starta så många gånger redan ;)
Meeeen.. för er som letar tecken i slutet. Jag har faktiskt ett säkert tecken men som jag inte trodde på just den dagen. Jag behövde gå på toaletten efter varje gång jag ätit den dagen. Letar man runt på forum på nätet så är det tydligen vanligt att det blir så precis innan. Ingen garanti såklart men ja.. alltid något =) Sen hade jag ett fruktansvärt tryck nedåt när vi promenerade hem från mina föräldrar. Ja, dit också i och för sig men hem var det ett sjukt tryck så jag fick stanna till flera gånger. 
 
När Meja somnat den kvällen satte sig jag och L och kikade på CSI. Haha.. började med det denna gång också ;) Ca 22.40 fick jag ett sms av min kompis Matilda där hon skrev typ: "hoppas du sov nu och blev väckt av den här sms:et så att det sätter igång saker". Svarade att jag var vaken och att det tyvärr inte hände någonting men att jag fortfarande var optimistisk ;) 
5 minuter senare tycker jag att det kom någonting i trosorna.. Tänkte att det kändes lite konstigt så jag reste mig från soffan och tyckte att det kom lite mer.. gick snabbt in på toaletten utan att säga någonting till L och drog ned byxorna och då sipprade det vatten för fulla muggar. Det forsade inte vatten (säkert för att Lovi var fixerad och låg så långt ned) och det blev ändå en pöl på golvet och byxorna var riktigt blöta. Ropade på L och han kom och inspekterade golvet och vi höll på att dö av förväntan. Haha! Jag bara skakade och hackade tänder och ringde förlossningen medan jag satt på toaletten med vatten som rann ut i omgångar. (Det är så sjukt för jag hade under hela graviditeten haft för mig att vattnet skulle gå denna gång, med Meja fick de ta hål på hinnorna när jag var öppen ca 9 cm).
Fick prata med en jättetrevlig kvinna på förlossningen och vi kom fram till att eftersom min graviditet varit normal och eftersom vattnet var klart och så, så skulle jag komma in på kontroll 7.30 morgonen efter för kontroll och igångsättning eftersom dom inte ville att det skulle gå längre tid från vattenavgång. Jag berättar att förra förlossningen gick ganska snabbt för att vara förstföderska ( 7 timmar och 10 minuter från första känningen) och att barnmorskan som förlöste mig då sa att om det blir fler barn så skulle vi åka på en gång när det var igång, så hon sa att om jag började få värkar så skulle jag ringa tillbaka direkt. L och jag packade klart väskorna klart och L ställde allting vid dörren och sa att han var hundra på att det skulle starta när som helst. Ringde även till min mamma och sa att hon skulle vara beredd om värkarna kommer igång och hon sa att vi kunde ringa när som helst. Pappa tjoade i bakgrunden =) 
 
Ca 30 minuter efter att vattnet gått (ca 23.15 alltså) så kom första värken och då visste jag att NU! Nu är det på riktigt. Kändes precis som med Meja med smärtan i ryggen. Men den var ändå inte så jättestark.. Ringde mamma ändå och bad henne komma för säkerhets skull. Hon kom på 10-15 minuter på cykeln genom snön ;) Då hade jag haft en värk till. Klockade värkarna när mamma kommit och jag hade några 9 minuters.. var helt okej de första och sen började de göra riktigt ont men inte så att jag fick panik direkt. Var helt lugn faktiskt. Ringde tillbaka till förlossningen och fick prata med en annan kvinna och hon var inte riktigt lika sympatisk som den förra "Ja men liiite tätare måste du ju ha för att få komma in". Ja, jag vet sa jag, men jag skulle ju ringa tillbaka när jag fått värkar sa ni ju.. Och nu har jag det och de kommer ju regelbundet i alla fall och håller i sig ca 1 minut men visst, jag ringer väl igen då. Surkärring! ;) Nej då.. men ni fattar. Bara några minuter senare så blev de 4 minuters och höll sig 1 minut. L ringde och sa att vi kommer in NU!
Jag var fortfarande lugn och L gick och hämtade bilen, jag tittade in till Meja en sista gång som sov som en stock och tänkte att nästa gång vi ses så är hon storasyster ♥ Sjuk känsla. Kramade mamma och så åkte vi iväg.
 
Tråkig skillnad att åka till förlossningen nu än sist. haha! Vi bodde ju ute på landet sist och jag fick ta flera värkar i bilen men den här gången hann jag bara med en för att vi bor så nära =) 
Jag sa att L kunde ställa sig på stora parkeringen den här gången också (han började skratta och sa att han visste att jag skulle säga så, (se Mejas förlossingsberättelse om det här senariet sist) ;)  men nu tyckte jag även att jag skulle gå därifrån och inte bli avsläppt utanför dörren som sist. Värk utanför bilen, värk innan L hann tillbaka från p-automaten, två värkar påväg till dörren och då gick vi snabbt! Kom in (klockan var här 00.30 ungefär), två värkar innan vi hann in på rummet. Fick förlossningsrum direkt precis som förra gången. Jag tror att dom ser på en om man liksom ska föda.. eh.. NU. Haha! Fick världens bästa barnmorska som hette Åsa. Helt underbar! Fick jättebra kontakt från första sekunden. Och då tyckte vi att vi hade världens bästa förra gången också.. det tyder ju på att Västerås förlossning har en hel del guldkorn ;) 
I alla fall.. Vi satte på CTG direkt och jag bad om att få slippa ligga ned för det gjorde för ont så jag fick stå upp vid ett gåbord. CTG`n fungerade sådär när jag stod upp men de tyckte liksom att man kunde avgöra på mig ändå vad som var på gång ;) 
Sen blev vi lämnade för att "ruva" som Åsa sa och bara någon värk senare så bad jag halvt skrikande att L skulle tycka på knappen för jädrar vad det tryckte på. Dom kom in och kopplade bort mig efter en stund och jag fick gå och byta om till den där rocken och de berömda nättrosorna. När jag eskorterats tillbaka till rummet så ville Åsa undersöka mig för första gången och jag var då öppen 8 cm. Vet inte vad klockan var här men tippar på runt 1.. Kanske något mer. Det är så sjukt luddigt alltså, nästan som en brutal dröm..
Sen satte dom på en elektrod (heter det så?) på bebisens huvud så att de skulle kunna ha koll på hjärtljuden. Den funkade sådär för den kom lite snett tydligen. Men det kändes tryggt ändå, dom hade koll. Det var väldigt skönt för att Åsa och sköterskan (som jag glömt namnet på) sa hela tiden att det här kommer att gå snabbt.. Det hjälpte mig att fatta vad som egentligen hände. 
Andades lustgas som en dåre och vid ett tillfälle sa Åsa att om man skulle göra en film om "Hur du andas under en förlossning" så skulle jag få visa. "ÄÄÄÄÄR det saaaant?!!?" utbrister jag, helt lycklig mitt i allt =) L andades med och höll sig vid bredvid mig precis som jag bett honom.
Värkarna blev värre och värre och sen kom värken from hell, helt sjuuuukt! Höll i sig i flera minuter och jag bara kände hur bebisen gled nedåt. Åsa sa åt mig att svanka (jag låg på sidan hela tiden) ordentligt samtidigt som hon pressade in sina fingrar långt ned på min rygg för någon sorts smärtlidning. Det gjorde riktigt ont men det liksom spred ut smärtan så att det inte bara var inombords.. typ. Efter den värken så sa Åsa att barnet åkte ned den sista biten i förlossningskanalen och att just det momentet brukar ta ca 1 timme men att det nu gått på en värk. EH.. ja, det var inte nådigt alltså! 
Strax därefter kom paniken.. som jag verkligen hade försökt undvika. Jag önskade verkligen innan att jag skulle slippa bli rädd för smärtan och det klarade jag under själva värkarna fram tills den där monstervärken tror jag.. Sen blev jag livrädd för då började krystvärkarna. Jag bara brölade som en galning och L sa efteråt att det var det värsta han hade hört. Jag bara skrek i panik i lustgasmasken och flaxade med armarna och ögonen bara skrek "HJÄLP MIG!!", haha.. Nu i efterhand är det ju lite roligt, men det var det fasiken inte då. Åsa sprang ut och ropade på sköterskan och jag panikade ännu mer för att jag blev så rädd över att jag och L blev själva. L försökte tala om att dom kommer tillbaka men jag var helt galen. Dom kom ju inom bara några sekunder såklart men det kändes som en evighet och sedan klippte dom upp trosorna och höll i benen på mig och sedan var det bara att trycka på. Det hade jag redan råkat göra i och för sig.. Men sen bad dom mig att känna efter vad det var jag gjorde för mitt i min panikade hjärna så höll jag emot allt vad jag hade och bara tänkte "INTE ÄN, INTE ÄN" Jag kände verkligen NEJ, det går för snabbt, jag behöver mer tid.. Men det går liksom inte att stoppa. Så efter att dom fick kontakt med mig så började jag krysta på riktigt och efter 5 minuter var det klart och ut kom våran älskade bebis som vi längtat så efter. (45 minuter tog det med Meja). Då hade hon fastnat först med halva huvudet men det gick bra så fort nästa värk kom. Hon skrek inte helt på en gång men det tog inte lång tid. Åsa utbrast: OJ! Det var ingen liten bebis! Och jag tänkte.. Nej.. det kunde jag faktiskt ha gissat ;)  Hon kom ut prick 02.00. (Så 3 timmar och 15 minuter från att vattnet gick och ca 2 timmar för 45 minuter från första värken till att hon var ute.)
Sen frågade jag om det blev en tjej (som vi hade fått veta på ultraljudet) och det var det. Då grät vi en svätt av lycka både jag och L och sen blev det bråttom att öppna upp min sjukhusrock och ta av bh:n för det hade vi inte hunnit och sen fick jag upp henne på bröstet. Jag frågade L om det var en Lovi och det sa han att det var ♥ Vi hade Lovi och Saga som alternativ in i det sista och jag var säker på att det var en Lovi och när hon kom ut så var det glasklart =) 
 
 
En alldeles färsk Lovi och trött men lycklig tvåbarnsmamma
 
 
Lovi kom precis som Meja ut med navelsträngen runt halsen, men bara ett varv (Meja hade den två varv och det skrämde mig så mycket så jag har gått och våndats över att även den här bebisen skulle ha det och att det skulle kunna bli problem) och även denna gång så var navelsträngen så pass lång att det inte påverkat Lovi alls.
Sen blev det lite jobbigt igen för moderkakan ville inte komma ut så efter flera försök fick jag en spruta som skulle få den att lossna och sedan fick jag krysta ut den också. Det här momentet kändes inte alls under Mejas förlossning utan den bara gled ut av sig självt, men det gjorde det denna gång. Och man vill ju liksom inget hellre än att bara pressa ihop benen och vara för sig själv och så är det en massa som ska göras.. Inte kul. Sen blev jag undersökt och fick veta att det skulle sys men det var inte så många stygn så det kändes bra. Men sen fick dom ta in fler som skulle kontrollera för då misstänkte dom att det var annat som gått sönder (vilket det inte hade som tur var) och den undersökningen var inte rolig alls! Panik här igen och jag andades lustgas som en dåre och det gick bara inte att slappna av så tillslut så tryckte sköterskan fast masken på mig och då blev det lugn och ro..
L sa efteråt att han medan han bar runt på Lovi hade hört: "Nu slappnar du av jättefint Hannah! Hannah..? Hannah???" och så hade alla börjat skratta. 
Ja, jag hade alltså tuppat av. Och det var det bästa på förlossningen förutom när Lovi kommit ut till oss =) Så skönt! Kände ingenting och när jag tillslut kom tillbaka till verkligheten så hade dom redan undersökt klart så jag slapp även känna det =) Toppen om ni frågade mig. Varför tryckte ingen fast masken sådär tidigare ;)
 
När allt tråk var klart så kom eftervärkarna. Oh jisses amalia! Det var jag inte beredd på. Skulle det inte vara klart nu!? Med första barnet så har man ju inga eftervärkar av denna kaliber men ja.. tydligen skulle det vara så nu. Fick ha kvar lustgasen medan jag låg på förlossningen, tackar för det. 
Och jag måste bara säga det att lustgasen, vilken uppfinning. Och då tyckte jag att den fungerade bra förra gången men hjälp vilken effekt den hade nu. Och vad den hjälper en att andas på ett bra sätt. 5 av 5 ;)
 
Sen fick vi in brickan med smörgåsar och dricka på rummet och jag fick tillbaka Lovi som varit hos pappa L under alla efterarbeten. Jag klarade varken av att äta eller dricka men efter en stund så tvingade jag i mig en smörgås och några klunkar saft för att jag kände att jag var tvungen att få i mig något. Efter att jag gått och visat att jag kunde kissa (som jag kom ihåg att man skulle göra) så fick vi åka upp till BB och lägga oss. Klockan var då ca 5 på morgonen. Vi var alltså kvar på förlossningen bra mycket längre efteråt än ja, själva förlossningen. Jag sov ingenting, var för mycket uppe i varv så att säga ;) L slumrade lite och sedan var det morgon. L blev av med sin säng vid 9 då det kom in en mamma med bebis, fullt överallt alltså. Efter lunch kom Meja på besök med mormor och Meja hade fått välja en nalle som hon gav till Lovi och en nalle till sig själv. Hon tyckte att det var väldigt spännande och både pussade och kramade Lovi när dom skulle gå igen. Sen på kvällen åkte L hem för att sova hemma med Meja och jag och Lovi blev kvar en natt som inte blev så rolig. Vankade av och an i korridoren även denna gång med en skrikade bebis (detta skrikade om nätterna har vi inte varit med om sen vi kommit hem). Dagen efter ville vi åka hem och efter läkrbesöket så fick vi det. Jätteskönt! Kändes mycket bättre att vara hemma och kunna hjälpas åt än att jag och Lovi skulle vara kvar ännu en natt på ett fullt BB och stressad personal som det var den här tiden. 
 
 
Första träffen för systrarna. Meja var just vid detta ögonblick mer intresserad av en annan familj i närheten ;)
 
 
Men underbara personal på förlossningen! Underbara L som känner mig så bra och stöttar precis på det sättet som jag behöver! Och underbara Lovi som kommit ut till oss och till sin underbara storasyster ♥
 
Ja.. som sagt, det här blev en lååång läsning men jag hoppas att någon uppskattade det, Jag älskar själv att läsa förlossningsberättelser =) Sen hoppas jag att ingen blev skrämd för det var inte det som var meningen. Men jag vill gärna skriva hur jag upplevde den här för det är någonting som känns som att jag behöver bearbeta litegrann för jag blev väldigt rädd över att det gick så snabbt. Och den här förlossningen gick ju väldigt snabbt, även om den räknas som fullt normal. Och vi var beredda på att det skulle gå snabbt (eventuellt) men inte så snabbt. Och sen vet jag ju att det finns folk som föder barn på 1 timme men det kan jag inte önska någon. Många kanske i och för sig tycker att det är skönt att det går snabbt så att man har det överstökat och visst, det är det väl. Men samtidigt så hade jag velat ha lite längre tid på mig så att man kände att man hann med, mest kroppsligt, för det var framför allt det som kändes jobbigt. Och nu efteråt så tror jag ju att det är därför jag haft det så ont i kroppen, just för att den inte hann med. Men ja.. förvärkarna som jag haft så länge verkade ju haft effet i alla fall ;) 
 
Så man kan ju säga att Lovi kom med dunder och brak och hon är helt fantastisk! 53 cm lång och 4465 gram. Så en rejäl tjej, 4 cm längre än Meja och ca 1 kg tyngre, och då kom de ändå i ungefär samma tid. Meja låg kvar tre dagar till.
 
Så nu har vi två underbara barn här hemma ♥
 
 
 
 
 
 
 
 

Lite familjenytt =)

 
 
Ja.. här går det undan med bloggen ;) Nej, men den har fått vila lite nu när vi myser här hemma. För jisses vilka dagar vi haft, helt underbart! Bara varit hemma och tagit de nödvändigaste utflykterna. Firat lugn jul hos våra föräldrar och ja.. vi har helt enkelt haft det hur bra som helst. Lovi är en nöjd bebis och skriker bara när hon vill ha mat (än sålänge). Vi hoppas att det fortsätter så och att magen klarar sig. Meja hade vi ju väldiga problem med att hitta ersättning till som passade magen. Plöjde igenom sorter innan vi hittat rätt, blev ju då Nutramigien som vi fick på recept som var utan mjölkprotein. Men Lovi har än inte visat några tendenser till magknip, skönt både för henne och oss =) Hon sover och äter mest hela dagarna än sålänge. Är vaken korta stunder och spexar runt. Hon är så sjukt stark, flänger med huvudet hit och dit så man får vara beredd precis hela tiden när man håller henne. 
 
Varit på första bvc-besöket också i förrgår och det gick fint. Hon har redan kommit över sin födelsevikt och det känns skönt. För ja.. amningen fungerar inte den här gången heller tyvärr. Men men.. det var jag ganska inställd på så att jag skulle slippa känna mig så besviken som jag blev med Meja. Men jag hann ändå känna mig som världens sämsta människa på bb när man känner hur vissa sköterskor lever kvar i det "gamla" och ändå liksom vill försöka få en att pressa sig till det yttersta för att få det att funka, och "det är bara psykiskt" och bla bla bla. Blir så trött! Eftersom Lovi var så stor när hon kom ut så rekommenderade personalen på förlosnsingen att hon skulle få tillägg redan från början för att det kunde vara farligt för "stora" barn att dimpa ned för mycket i vikt, med blodsockret och så, så det tyckte jga var väldigt skönt. Ammade ändå minst var tredje timme och försökte få igång det. Men hon är ju så himla snuttig och så sjukt stark så mina bröst var helt såriga inom ett dygn. Bara grät tillslut när hon skulle ammas för att det gjorde så ont. 
När vi var på återbesöket efter 48 timmar på amningskliniken så fick vi världens bästa person som sa till mig att jag verkligen inte behövde pressa mig själv så utan bara låta bli. Och vi har ju ett praktexemplar i Meja här hemma som bevisar att ersättning inte är så himla dumt ändå ;) Och det var så skönt att få höra det från en person som jobbar på just amningskliniken =) Så tråkigt lättade åkte vi därifrån.. Sen rann mjölken till natten efter det och då fick jag ju hopp igen.. men ja.. efter ett dygn till med blod och var och ont som tusan så var jag tvungen att låta bli igen.. och sen körde vi lite "hobbyammning" just för att få det här "myset" när det läkt igen.. Men Lovi blir ju så himla frustrerad när det inte kommer mer än någon droppe här och där så ja.. nu är det flaskan som gäller och helt ärligt så känns det så skönt att slippa våndas så. Förstår inte varför man ska bli så osäker på sig själv när man i allt annat känner sig som en jättebra mamma. Men det sitter väl i eftersom man "ska" amma. 
 
Meja är helt otrolig här hemma. Hon har accepterat Lovi från första sekunden och hon tycker så mycket om henne och väntar oftast tålmodigt medan vi matar henne och Meja får vänta en liten stund. Hon hämtar grejer och hjälper till när det humöret finns ;) Nej, hon är bara helt enkelt en superstorasyster! Och hon vill vara hemma hela tiden, med hela familjen =) Och de små utflykter som L och Meja har gjort till pulkabackar och sånt så är hon så lycklig när hon kommer hem. Ropar "maaaamma.. Looooouiiiii" som namnet utvecklats till. Först var det Loli, nu låter det mer som Louie =)
 
Och jag har äntligen börjat komma tillbaka kroppsligt efter förlossningen. Alltså.. det är en sådan skillnad mot förlossningen med Meja då jag bara studsade upp ur sägen efter några minuter och bara kände mig som vanligt. Mådde hur bra som helst så och hade energi som räckte för hur många som  helst. Men den här gången, shit alltså. Hade sånna eftervärkar så ja.. nej fy tusan! Så himla ont i bäckenet och "i de nedre regionerna" (ursäkta mig) och har knappt kunnat gå. Haft nå brutalt ont alltså och det är nu 10 dagar efteråt som jag börjat kunna röra mig någolunda som vanligt utan att ha ont. Fortfarande kan jag inte sätta mig på huk eller lyfta någonting mer än Lovi och insatsen till vagnen och så. Allt annat känns obehagligt och hon att alting ska typ "trilla ut". Det har inte varit kul alls, just den biten. Men då är det skönt att allting annat gått hur bra som helst så jag ser ändå den här tiden som de bästa dagarna i livet. Känns så komplett med vår lilla familj och vi är så stolta över våra underbara barn. Vilken kärlek alltså! Trodde aldrig att jag skulle kunna älska någon lika mycket som Meja och att det skulle bli svårt att liksom "dela" kärleken, men det behövde man ju inte göra. Det blev liksom lika mycket till.. för är ägnad åt Lovi =) 
 
Nej, underbart är vad det är! Och nu ska jag börja skiva förlossningsberättelsen för er som är nyfikna. Tycker det är så roligt att gå tillbaka och läsa om Mejas så det blir en även den här gången.
 
Och bild kommer =)
 
Kramar!

Lovi är här!

 
 
Den 19:e december kl. 02.00 kom vår älskade Lovi ut med raketfart. 
4465 gram (tack och lov att hon kom ut i rätt tid!! 1 kg mer än storasyrran, tre dagars skillnad) och 53 cm lång. 
Har tänkt att skriva en förlossningsberättelse sen när det finns tid men jag kan säga att det gick väldigt snabbt. 
 
Vi kom hem från BB igår efter en natt där och nu myser vi här hemma. Meja är en stolt storasyster som frågar efter Lovi hela tiden och härmar oss och säger "gooomman.. goooomman" när lillasyster är ledsen ;) Hon har anpassat sig väldigt snabbt och verkar tycka att det är himla kul att bebisen kommit ut. Jag vet att det kommer att gå upp och ned, men det är väldigt skönt att det börjat så bra.
 
Återkommer....
 
Kramar!

BF+1 Jag önskar..

 
 
.. att jag hade bebis-nyheter till er men det har jag tyvärr inte än. 
Orkar inte blogga varje dag nu när det ändå inte händer någonting. Liiiite less kan jag säga. Jaja.. hoppas det blir snart för nu vill jag bara ha en degmage så jag kan luta mig framåt och sätta på mig skorna utan problem.
.. och krama om vår lilla bebis såklart ♥
 
Kram på er alla!

Inte idag heller..

 
 
Så att ingen tror någonting annat så kan jag meddela att det inte kommit någon bebis än. Bf på måndag och längtan är stor ♥
 
Trevlig helg på er!
 
Kram!

Det blev magsjukan för mig med =(

 
 
Igår kväll började även jag att kräkas. Envisa bakterier!! Så hela familjen missade förskolans luciatåg som vi sett fram emot.. men inte pga. förlossning alltså utan en nedrans magsjuka. Mådde superdåligt i natt och var uppe och gick en gång i timmen. Så trött men det gick bara inte att ligga ned.. GAAH!
Men men.. det verkar vara en sanbbvisit så det har redan idag blivit bättre även om jag fortfarande mår riktigt illa och inte vågar äta mer än några skorpor och lite blåbärssoppa och sockerdricka. L mår i stort sätt helt bra han och han och Meja åkte en kort sväng till pulkabacken idag för att komma ut i den friska luften lite. Meja är ju helt frisk och har varit det sedan i helgen så hon klättrar ju på väggarna här hemma när mamma och pappa är sjuka. Skönt för oss alla att det börjar släppa =)
 
Ja, annars då.. imorgon är det bara 4 dagar kvar till bf. Tror inte att en enda människa har gissat på att jag ska gå över tiden denna gång med men det är faktiskt det jag tror just nu. I och för sig så är jag rätt glad att bebisen inte kommit ut nu när jag mår så dåligt men ja.. om ett par dagar är du välkommen igen =) 
 
Ja.. det blir mycket bildlösa inlägg nu men så kan det gå. 
 
Kramar till er!

ME&I-rea!

 
 
Hej hopp!
 
Nu är det sista rycket på Me&I´s höst kollektion för 2012. De säljer den tills på söndag och det är mycket som hunnit tagit slut men än finns det en hel del guldkorn. Har gjort den sista beställningen (behövdes kompletteras med några julklappar, och det är ju nedrans billigt just nu. Halva priset på mycket!!) nu som kund, nästa år blir jag ju som sagt säljare. Ser fram emot det jättemycket! =) 
 
Ja, ville bara tipsa om det! =)
 
För övrigt så har L åkt på magsjukan nu. Meja blev frisk i helgen och sedan nu liksom. Suck! Inbillar mig hela tiden att ajg mår dåligt men jag vette tusan om det bara är mitt "allmän tillstånd" som jättehöggravid eller om jag börjar bli magsjukedålig. Det får inte vara det sistnämnda. Orkar absolut inte med en magsjuka nu den sista tiden!!!!!!!
 
 
Håll alla tummar ni har!
 
Kram!
 

1 vecka!

 
 
En ynka vecka kvar till Bf! Det är ju inte klokt egentligen.. Men fasiken vad jag vill att det ska komma igång nu. Kroppen luras nå fruktansvärt denna gång. Har trott att det ska starta vid flera tillfällen de senaste veckorna men icke sa nicke. Med Meja så trodde jag det inte en enda gång förrän det var dags på riktigt och då var det inte något snack om saken =) 
Det är ett under att jag inte varit inne på förlossningen än, haha ;) Men det kanske vi hinner med ändå innan det är dags. Det återstår att se..
 
 

- 15 grader

 
Idag när jag vaknade var det - 15 grader ute. Fy fasiken! 
Idag tänkte jag att vi skulle hålla oss inne och ev. föda lite barn men det verkar inte bebisen vara med på. Tusan också att man inte kan planera sådant här ;) 
Nu är längtan stor och imorgon är det bara 1 vecka kvar till BF. Så vi kan ju vara överens om att "den" kan komma när som helst från och med nu. L tror den 14:e medan jag tror den 21:a. Det är bara en känsla vi har och ingenting annat som vi går efter. Jag har haft den 21:a i bakhuvudet sedan flera månader tillbaka. Sen kan vi ju önska ut den typ.. igår. Men det lär ju knappast ske ;)
 
Nej, nu blir det lite kaffe här. 
 
Kram på er!

En mycket, mycket bra dag!!

 
 
Hej vänner!
 
Nu svänger det kan jag lova. Haft så ont i bäckenet och jag har verkligen ett huvud mellan benen. Det känns så sjukt brutalt just nu, kan knappt gå! Men i alla fall.. till det bra....... ;) 
 
Min pappa och syster kom förbi och tog med mig och Meja till leklandet. Jätteroligt och Meja hade det så bra så =) Där fick jag ett samtal från en kvinna på Me and I. Jag ansökte nämligen om att bli säljare för dom för bara ett par dagar sedan. Och hon ringde alltså redan idag och vi pratade en lång stund och jag var välkommen att börja nu i januari! Vi fick jättebra kontakt och det kändes helt rätt så ja.. jag ska alltså bli säljare för Me and I =)
Hon hade själv börjat under sin föräldraledighet så jag är inte så orolig inför det. L stöttar också så det blir nog jättebra det här! Så då vet ni vem ni ska kontakta om ni vill ha Me and I -träff i vår! Lova det nu =)
 
En annan rolig sak som jag märkte när jag kom hem var att jag fått mina skattepengar idag. CAAATCHIIIING säger jag bara. Det var inte dåligt! Tråkigt efterlängtade såhär i jultider ;) 
 
Åh.. bra dag! =)
 
Två av höstens skapelser som fått plats i Mejas garderob - ME AND I
Får visa resten efter jul =)
 
 
Kram på er!
 
 
 

Nej..

 
 
Nu börjar jag bli lite trött på det här kan jag lova. Tänk att det alltid blir såhär?! Okej, nu har jag ju bara varit gravid en gång tidigare men jag vet att det är ja.. ca 98% kanske som känner såhär.. Eller vet och vet, men ni förstår!
 
Jaaaa.. bebisen kommer ut när den vill och jaaa jag känner faktiskt också så en stor del av tiden men fasiken alltså! Nu har liksom alla krämpor fördubblats, "bara för att" känns det som. Helt onödigt i mitt tycke.
 
Dagarna som har flygit förbi går nu i slowmotion och varje morgon när jag vaknar så känns det liksom som att jag blivit snuvad på konfekten. Inte i natt heller... Suckelisuck!
 
Men snart så, ut ska "den" ju. 
 
Ursäkta depp-inlägget men man är inte så himla rolig såhär i sluttampen!
 
(och ps. Jag mår egentligen rätt bra.. typ, men man måste få skiva av sig lite såhär ändå. Få klaga av sig så känns det bättre sen. Så den här höggravida kvinnan behöver ingen medömkan tack =) )
 
 
 
 
 

RSS 2.0